798 döda barn och en grav i en avloppsbrunn – nu kommer sanningen upp i dagen

I den lilla staden Tuam i västra Irland har en länge väntad uppgrävning nu inletts. Under marken, där det tidigare så kallade ”mother and baby home” en gång låg, misstänks kvarlevorna av 796 barn vara begravda.

Det var hit ogifta kvinnor skickades för att i hemlighet föda sina barn – och där många av dessa barn försvann spårlöst.

Det var den lokala historikern Catherine Corless som 2014 bröt tystnaden. Genom år av mödosam forskning kunde hon visa att 798 barn dog i institutionens vård mellan 1925 och 1961.

Endast två av dem begravdes på den lokala kyrkogården. Resten, befarar man, dumpades i en gammal avloppsbrunn på området – av lokalbefolkningen kallad ”graven”.

Ett skoningslöst förflutet blottläggs

Det som nu sker i Tuam är mer än en rättsmedicinsk undersökning – det är en moralisk och historisk upprättelse. Under de kommande två åren ska ett team av experter, lett av Daniel MacSweeney, försöka identifiera så många kvarlevor som möjligt genom DNA-testning. Förhoppningen är att ge barnen och deras anhöriga ett värdigt avslut.

Annette McKay, bosatt i Manchester, är en av dem som hoppas. Hennes mamma, Margaret O’Connor, skickades till Tuam efter att ha blivit våldtagen som 17-åring.

Där födde hon dottern Mary Margaret, som dog när hon var sex månader gammal. ”Jag minns hur mamma berättade att hon stod och hängde tvätt när en nunna sa: ’Syndens barn är dött’”, berättar Annette i en intervju med SkyNews.

Nu hoppas hon att hennes lillasyster kan hittas och begravas tillsammans med deras mor.

Ett uppgörande med skam och tystnad

Tuam drevs av den katolska Bon Secours-orden – ett av flera liknande hem i Irland. En statlig utredning slog 2021 fast att runt 9 000 barn dog i 18 olika institutioner av samma typ.

Dåvarande premiärministern Micheál Martin konstaterade: ”Vi hade ett fullständigt förvridet förhållande till sexualitet och intimitet, och unga mödrar och deras barn fick betala ett fruktansvärt pris för den dysfunktionen.”

Kyrkan och staten har sedan dess både bett om ursäkt och erbjudit ekonomisk kompensation. Men för många anhöriga är det först nu – när jorden öppnas – som läkningen kan börja på riktigt.

För detta handlar inte bara om skelettdelar. Det handlar om ansvar, om sanning och om att bryta decennier av skuld och tystnad.

”Små vackra barn”

För Catherine Corless, som i åratal grävde i arkiv och trotsade det lokala samhällets tystnad, är detta en avgörande stund.

”Jag kan aldrig förstå hur de kunde göra så här mot små barn – små, vackra barn,” säger hon.

Det som en gång gömdes under jord och tystnad, lyfts nu fram med respekt och omsorg. I Tuams jord vilar inte bara kroppar – där finns också svar som kan bringa frid.

Vårt team kan ha använt AI för att assistera vid skapandet av detta innehåll, som har granskats av redaktörerna..