Eurofighter på väg till Ankara: Erdogans press lönar sig

Turbulent väg mot Turkiet

Historien om Turkiets möjliga köp av Eurofighter Typhoon-stridsflygplan är allt annat än enkel. Det är inte bara en vanlig vapenaffär mellan producent och köpare, utan snarare ett politiskt minfält där ekonomiska, strategiska och människorättsliga hänsyn kolliderar.

Eurofighter Typhoon är resultatet av ett samarbete mellan fyra europeiska länder – Tyskland, Storbritannien, Italien och Spanien – och samtliga måste godkänna export till tredje part.

I praktiken betyder det att varje beslut kräver omfattande förhandlingar och politiska avvägningar.

Ankara har akut behov av stridsflygplan

Bakgrunden till Turkiets intresse är allvarlig. Sedan Ankara 2019 köpte det ryska S-400 luftförsvarssystemet, förlorade landet tillgången till det amerikanska F-35-programmet, och USA införde restriktioner på försäljningen av nya F-16-flygplan.

Detta har skapat ett akut behov av moderna stridsflygplan för Turkiets flygvapen, där det långsamt utvecklade inhemska TF-X (Kaan) ännu inte är operativt.

I detta vakuum framstår Eurofighter Typhoon som ett attraktivt alternativ, eftersom det kan levereras relativt snabbt och är kompatibelt med NATO:s system.

I mars 2025 tog Storbritannien initiativet med ett officiellt erbjudande om 40 flygplan, vilket satte igång en kedjereaktion bland NATO-partner och ökade pressen på Tyskland.

Berlin vacklar under NATO-press

Hittills har Tyskland varit den stora bromsklossen för exporten. Under Olaf Scholz regering har särskilt De Gröna i koalitionen varit starkt emot att sälja vapen till Turkiet, med hänvisning till landets brott mot mänskliga rättigheter och politiskt förtryck.

Arresteringen av Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu har framhållits som ett särskilt allvarligt exempel.

Men det interna motståndet i Tyskland utmanas nu kraftigt av allierade länder, framför allt Storbritannien och Spanien, som ser affären som en strategisk nödvändighet och ett tecken på NATO-solidaritet.

Storbritannien, som efter Brexit söker nya strategiska allianser, står fast vid att Turkiet bör stödjas militärt, och Spanien delar samma syn.

Erdogans diplomatiska triumf?

Den tyska regeringen verkar långsamt böja sig för pressen, vilket kan bli en stor politisk och diplomatisk seger för Erdogan.

Om exporten godkänns, kommer det att markera en avgörande förändring i tysk utrikespolitik, där hänsyn till människorättstraditionellt har varit tungt vägande.

Det kommande beslutet blir därmed inte bara ett test av Tysklands interna politik, utan också av NATO:s förmåga att balansera strategiska behov med värderingar och principer.

Oavsett resultatet är en sak klar: Erdogan har lyckats flytta Tysklands röda linjer.

Vårt team kan ha använt AI för att assistera vid skapandet av detta innehåll, som har granskats av redaktörerna..